När marken under kännssom kvicksandoch dagarna har tappat all sin glansoch mina tankarär nÃ¥n annan stansdet händer oftaoch det är dÃ¥när jag är pÃ¥ väg tillbaka igenjust dÃ¥ när marken slutat skakaFörst dÃ¥ kan jag hittamin styrka igenJag mÃ¥ste till bottenför att komma upp igendet finns inga mellantingStora eller smÃ¥ problemsvaren kommer till mig sennär jag blir mig själv igenFörst dÃ¥när jag tappat allt som jag trott pÃ¥det finns ingen därsom vill förstÃ¥sÃ¥ kan jag lyssnatill mig själv ändÃ¥det hjälper oftaFör det är dÃ¥när jag letat inombordsförst dÃ¥när jag fÃ¥tt tillbaks mitt modFörst dÃ¥det var där nere som jag förstodJag mÃ¥ste till botten…Först dÃ¥när jag börjar se det lilla som stortFörst dÃ¥och slutar gräma migför allt jag inte gjortFörst dÃ¥när jag befinner mig pÃ¥ den nivÃ¥nser jag att styrkan kommer inifrÃ¥nJag mÃ¥ste till botten…Först dÃ¥Först när jag seratt i det onda finns nÃ¥t gottFörst när jag fallit nersÃ¥ kan jag ta mig upp…