Trodde vi hade nÃ¥nting särskiltsom man inte förstörsÃ¥ vad är det jag hörAtt du, springer runt och att dupratar om det som bara rör ossoch jag undrar förstÃ¥rsDet finns alltid skäl, du dolde dom välDu var inte riktigt den som jag trottDet lät ju sÃ¥ bra, allt du saSom nu skriver om sigTar vÃ¥ra minnen, gör om dom till nÃ¥tt fint,nÃ¥n slags verklighet jag spararà åå allt, alla minnen sorterar ett par tilloch gör allt fint igen och spararÃven om allting är förstört nu sÃ¥ finns bilderna kvaroch det är dom som jag sparJag tänker, att kanske kan det finnas ett värdei allting ändÃ¥, ja det mÃ¥ste va sÃ¥Att hur det än är, är du värt allt besvärFast det aldrig kan bli som det varMen tack för allting, alla fina ordSom nu skriver om sigJag tar vÃ¥ra minnen gör om dom till nÃ¥tt fintnÃ¥n slags verklighet jag spararà åå allt, alla minnen sorterar ett par tilloch gör allt fint igen och spararJag sparar pÃ¥ allting, även pÃ¥ dagardÃ¥ allt inte var perfektFör mig är det allting, varje minut som räknasnär dagarna har tagit slutSÃ¥ jag spararOch tar vÃ¥ra minnen gör om dom till nÃ¥tt fintnÃ¥n slags verklighet jag spararà åå allt, alla minnen sorterar ett par tilloch gör allt fint igen jag spararTar vÃ¥ra minnen gör om dom till nÃ¥tt fintnÃ¥n slags verklighet jag spararà åå alla minnen sorterar ett par tilloch gör allt fint igen jag sparar